Sommaren är kort!
Kusiner i klättertävling
Förvisso, men om än kort, vilken fantastisk sommar – inklusive vädret! Kusinlägret med våra härliga barnbarn första veckan i juni. En Norrlandsresa, som började med en snabbvisit i Malmö och vännen Eva Ekmans 60-årsfest med kärt återseende av en massa gamla vänner.
Bilfärd från Arlanda norrut med stopp hos släkt och vänner. Väl framme hos Emil och Stina med flickor i Umeå fick vi också träffa Stinas föräldrar Rune & Anki, tillika missionärer i Tanzania.
Jag fick dessutom ett oväntat tillfälle att testa den ypperliga vården på Norrlands Universitetssjukhus efter att ha drabbats av en obehaglig smärta i bröstet mitt i natten. Ambulansfärd till NUS och en omfattande EKG-övervakning, röntgen och en massa andra prover. Men allt visade dock på ett friskt hjärta och friska lungor och efter två dygn försvann smärtan helt!
En magisk dag
Birgitta vid dånande Vindelälven
Här gäller det att hålla balansen Bennine, Emma, Li och Hugo
Eller vad sägs om en helt magisk dag längs Vindelälven och dess virvlande forsar tillsammans med Assar och Maggan (Emmas föräldrar), Jonas, Emma och barnen. Vattnet var säkert 25° varmt. Någon dag senare vid ett annat mäktigt vatten, Dellensjön tillsammans med Johathan, Magada och hennes föräldrar Kristina och Nisse. Ett tillfälle för mig att åter pröva på windsurfing efter 30 år. Gick så där…!
Släktträff
Ett stort gäng glada kusiner på träff i Strängnäs. Nisse och Majkens barn och barnbarnsbarn tittar på bakom kameran!
I augusti var det stor släktträff i Strängnäs med alla Birgittas syskon, syskonbarn och syskonbarnbarn. Anton och Nathalie stod för det mesta av det praktiska arrangemanget. Bra jobbat! Inalles 59 personer av 64 möjliga var samlade. Majken och Nisse från sin horisont och som upphovskvinna och upphovsman måste ha fröjdats hjärtligt åt synen av den skaran.
Klang som tar tag
NU-kören in action i Höllviken
En annan höjdpunkt var återträffen med NU-kören, sångaren och författaren Göte Strandsjös kör under 30 år. Från grånande hjässor och rynkade läppar strömmade en härlig klang ut under söndagens konsert-gudstjänst, precis som i ”fornstora dar”. Ja redan vid den första sången ”Lovad vare Herren” höll det helt på att stocka sig i halsen på mig (av rörelse) när körklangen steg mot taket!
Förresten nämnde jag blåbärsplockning? Vi har hittat massor i år!
Food for the body and food for the soul
World Relief i aktion redan 1944 – då för Europa
World Relief startade som en rörelse bland kyrkor 1944 i USA för att hjälpa det krigs-sargade Europa med humanitärt bistånd under mottot ”Food for the body and food for the soul”. Idag verkar World Relief i bortåt 20 länder. I Kenya har man ett omfattande arbete inom jordbruk, hälsa träning och mikrofinans i bl.a. Turkana, i Lokitaung nära Turkanasjön. På smått förunderliga vägar kom vi i kontakt med WR i våras. När vi fick tillfälle att träffa ledningsteamet i Nairobi innan vår hemresa i juni och presentera arbetet i Loki, sa dom spontant: Vi vill gärna hjälpa till i Loki, där vi kan. Låt oss besöka Loki tillsammans och se med egna ögon!
Sagt och gjort, i augusti reste jag och David Nordlander, representerande MAF-Sweden, till Loki tillsammans med 5 nyckelpersoner ur World Relief med Country Director Jean-Paul Ndagijimana i spetsen. Det blev en otroligt intensiv vecka där vi, förutom att titta på våra olika verksamhetsgrenar, också mötte representanter för samhällets. WR var mycket angelägna att höra direkt från befolkningen om vilka behov man anser vara mest akuta.
En solid organisation
Jean-Paul, Director, med Kitawi och Julia i WR:s ledningsteam
Sen jag landade i Nairobi i torsdagskväll, den 2:e oktober, har jag haft flera möten med WR och dess ledningsteam och vi jobbar nu på ett projektförslag som bl.a. handlar om att utveckla jordbruksprojekt, att skapa fler inkomstbringande verksamheter och att stärka våra lokala organisationer med träning och undervisning.
Birgitta och jag upplever att vi fått kontakt med en mycket solid organisation, som förutom sina gedigna erfarenheter och kunskap samarbetar med kyrkor och församlingar för att ge dem bättre möjlighet att förverkliga ett socialt engagemang ut i samhället. Vi är spända på vad allt kommer att leda till framöver… Men en sak är säker, vi behöver hjälp att möta de många behoven i Loki med omnejd!
City in the Sun
Nairobi på en, numer allt sällan, solklar dag
När vi flyttade som familj till Nairobi 1989 hade staden c:a 1,3 milj invånare. Idag bor det c:a 3,5 milj invånare i Nairobi och biltätheten ökar exponentiellt med bortåt en halv miljon fordon och kraftiga luftföroreningar och vansinniga trafikstockningar som följd. Den som en gång i tiden myntade uttrycket om Nairobi som ”City in the Sun” såg med all säkerhet solen skina från en härlig, klar himmel de flesta dagar om året. Nu är en typisk Nairobi-morgon disig och mulen till framåt sen förmiddag då solen börjar skingra det kraftigt förorenade morgondiset!
Men Nairobi, vart är du på väg…?
Dagens gatuvy i Nairobi – Ett vansinnigt byggande och lika vansinnig trafik
Nya höghus kommer upp hela tiden som svampar ur jorden och den täta Nairobi-trafiken tvingar folk till långa och mödosamma resor till och från jobben. Men görs det något åt nödvändig infrastruktur som vägar, vatten- och elnät? Ytterst marginella förbättringar i förhållande till expansionen skulle jag vilja påstå. När jag ser mig omkring kan jag inte annat än fråga: Nairobi – vart är du på väg???
Häromdan tog det mig 1 timme att köra från Wilson Airport och de 5,7 kilometrarna upp till frissan på Prestige Plaza (skall ta 11 minuter enligt Google Maps). Ett SMS till Ljuba, vår ryska frisörska om att jag blir sen får svar: No problem! Skönt att till slut få håret anpassat till 3 månader i Loki utan min alldeles privata frissa Birgitta!
Loki nästa
I morgon är det dags att sätta sig en av MAF:s Caravaner och med Jane Wambui, kenyanska och numera Chief Pilot i MAF-Kenya, vid spakarna och flyga upp till Loki och fortsätta med ett otal uppgifter som väntar. Bl.a. skall solpaneler monteras på skolan, vi skall bygga duschar till barn och personal, inreda köket för grundskolan, fortsätta att utveckla tillverkningen av skolbänkar och latriner etc.
Glädjande nog får jag ut ett par extra medarbetare under de närmaste månaderna. Gunnar Jonsson som var hos oss i fjol, och Bertil Andersson vars fru Gunilla kommer ut för en tre veckors insats i sjukvårdsarbetet tillsammans med Läkarbanken. Tänk att Läkarbanken nu är på plats. Vi har ”lobbat” för detta sen ett antal år tillbaka.
Saknar….!
Jag saknar mest bara ett just nu: BIRGITTA! Och jag vet att det är ömsesidigt. Hon är igång med sitt sista år som lärare på Hannaskolan i Örebro. Tillsammans med Emuriakin-gruppen i Örebro och Jacobs Minne på Öckerö kommer hon också att vara fullt upptagen med att söka nya Skolfaddrar för skolan i Loki.
Ditt tillfälle!
Hur du kan bli Skolfadder för dessa härliga barn!
Är du inte en skolfadder redan så snälla, hör ropet från våra barn i Loki. Dom behöver få gå i en bra skola med god undervisning! Hjälp oss snälla!!! Se http://www.emuriakin.se. Etthundra kronor per barn och månad, vad är det? Några chipspåsar kanske…!
Varma Nairobi-hälsningar
KeA
Lite fler bilder
Besök i Loki i augusti
World Relief och David Nordlander har landat i Loki
Symprose och Jennifer i syprojektet visar stolt upp sina väskor
Några av LEDO medlemmarna. Se så ambassadörens träd har vuxit sen april i fjol!
25 nya latriner i väntan på att monteras upp ute i byarna! Tack Arlövs Biståndcenter och Hyllieparkskyrkan!
Tog en långpromenad i Nairobi härom dan
Vattenledningsnätet är otillräckligt – Tankbilar åker kors och tvärs för att fylla på där det brister
Svenska Skolan i Nairobi. Dess logga skapade jag 1991. Tänk att den lever än!
Tre damer som hoppas på ett tillfälligt hushållsjobb. Dom sitter väntande lite varstans i gathörnen!
Sockerrörsförsäljaren – han har så pass inkomst att han kan ringa på sin mobil. Lägg märke till skottkärrehjulet!
En annan gatuförsäljare som får lite inkomst. 3 kr för en stor, 1.50 kr för en liten rostad!
Matatu, Nairobis kollektivtrafik. Åkte en idag. Vad sägs om sätet!
Ett alltför vanligt tillstånd på gator och vägar. Långt mellan reparationstillfällen!
Och så Masaimarknaden förstås med allt sitt otroliga utbud av ”handicraft”. Fann inte dom flip-flop som jag sökte efter. Kineserna handlade desto mer!
Men här kan man inte gå förbi utan att handla en god papaya eller mango!
Nu är det jakarandaträdens tid att blomma. En fantastisk färgprakt i City in the Sun!
På pikipiki, eller boda-boda, (motorcykeltaxi) i full fart mellan täta bilköer!
SAKNAR NÅGON! Får njuta bäst man kan av Java House croissant och nybryggt kaffe!
Till sist – visst sa jag något om blåbär!?
Fikapaus i blåbärsskogen med Liza, Manfred och Martin
Härliga blåbärsris!
Martin rensar sin skörd
Back to Africa 