Det har redan gått två månader sedan vi landade i Sverige igen. Två härliga månader med mycket resande för att återknyta kontakten med barnen och deras familjer, vänner, vår organisation Barnmissionen, kyrkor, församlingar och övrig släkt. Vi har sovit på 17 olika ställen så nu känns det ganska skönt att få sova ett tag i sin egen säng.
Att tankarna ständigt vandrar mellan Kenya och Sverige är inte så konstigt. Vi lever i två helt skilda världar (numera 6 månader i Kenya och 6 månader i Sverige) och det är inte alltid så lätt att länka ihop dem.
I familjen upplever vi rena babyboomen med 3 nya små liv födda i mars och maj och ett som beräknas titta fram i mitten på augusti. Summan av kardemumman blir då 16st barnbarn. Inte anade vi detta då vi 1972 gav våra äktenskapslöften. Man kan inte ta någonting för givet så vi är ödmjukt tacksamma för allt och alla. Att få sitta med de små i knät och titta in i de utforskande barnaögonen är som att förlora sig i ett evigt djup av gåtfullhet. Vem är du lilla människa? viskar jag inom mig. Tack Gud att jag får vara din mormor/farmor!
Vi lämnade Loki då den svåra torkan började ta djurens liv och många människor stod inför hunger och svält. Ett upprop genom Barnmissionen gjorde så vi ganska omgående kunde börja med matutdelning till de värst drabbade. Nu har våra medarbetare genomfört ännu en omgång av matutdelning där de nått 2800 hushåll. 200000kr har fördelats vilket innebär att varje hushåll fått mat för 70kr. Hur många dagar klarar vi oss på 70kr? Inte många! Det knyter sig lite i magen då jag tänker på det. Vi vet att turkanafolket är verkliga överlevare … men ändå. Låt oss inte glömma de som hungrar!
I Sverige bäddas vi in i vacker grönska och just nu blommar syrener, lupiner, rönn och rododendron. Sista dagarna har det regnat och det doftar underbart då jag öppnar dörren ut till trädgården. En liten nötväcka har bosatt sig i en av holkarna våra barnbarn tillverkade förra sommaren och vi kan följa hennes förehavanden från vårt sovrumsfönster.
KeA har rivit vår veranda som var på väg att ruttna sönder och är nu igång att återbygga den i storlek större med inglasade väggar så den kan användas även vid blåst, regn och kyla. Jag står för markservicen och räcker ett verktyg då och då. Hinner också med att sy, arbeta med ANA smyckena och förbereda för den webbshop som vi hoppas kunna öppna så småningom för att hitta en ny marknad för det som kvinnorna tillverkar i Loki.
(Bild 2: Halsband som ANA kvinnorna tillverkat. Finns i många färger och längder. Bild 3: Pyret mannekängår med klänning från vårt syprojekt)
F.o.m. midsommar är det full rulle hela sommaren. En HÖJDPUNKT blir att ta emot två av våra medarbetare från Loki, Lucy och Joseph. Resorna är bokade, passen klara och nu väntar vi bara på att visumen ska utfärdas i tid. Tillsammans ska vi vara med på Barnmissionens sommarkonferens på Öland. Vilken upplevelse det blir för våra vänner!! … och för oss!!!
Lucy, vår klippa!
Joseph, alltid redo!
Åker ni ut igen? är en vanlig fråga vi får. JA! Vår resa ut till Kenya är bokad den 19 september men i år kommer vi hem till jul. Vartannat år firar vi jul med barn och barnbarn.
Men först ska vi ha SOMMAR …. så jag passar på att önska er alla en riktigt härlig sådan!
Mvh Birgitta ♥
Back to Africa 