Genomslag

Sommaren 1971. Vi var unga och entusiastiska. Ville dela med oss av vår tro på Jesus. Åkte till Belgien. Sjöng och vittnade på gator och torg. En dag i universitets matsal, där vi frimodigt talade om vad vi trodde på, mötte vi Evariste, elektroingenjörsstudent från Rwanda.

”Så ni tror att Jesus kan ge mig mat om jag är hungrig, va?” sa Evariste lite trotsigt. – Javisst, men vänta, sa Kent, Birgittas bror! Här i Bibelns står det också att ”Människan lever inte bara av bröd utan av varje ord som utgår från Guds mun”. Detta ord ur bibeln och mötet med de svenska ungdomarna blev början på en ny resa för Evariste. Han tog emot ”ordet från Guds mun”, började tro på Jesus och lät döpa sig. Efter studierna i Belgien blev han så småningom en av nyckelpersonerna i en ungdomsrörelse i Rwanda och i spridningen av bibeln i Afrikanska länder. Flyttade till slut med familjen till Nairobi där vi åter träffades 1990.

Förra torsdagen avslutade vi en veckas seminarium med Evariste och Deborah, hans fru. Ett 30-tal män och lika många kvinnor har fått lyssna på deras engagerande och välriktade undervisning om ”Men of Honor” (inga Medeltidshjältar här inte utan män som tar ansvar i familj och samhälle!) och ”Godly Women”. Intresset var enormt. Den sista samlingen som var gemensam bjöd på många härliga skratt och kommentarer då bl.a ämnen som sex och intimitet diskuterades. Många kom efteråt och undrade: ”När kommer dom tillbaka?”

Det var fantastiskt att ha dem här, Deborah och Evariste och att fortsätta bygga på en mer än 40-årig vänskap. Och det går inte att förneka att deras livserfarenhet, goda kunskap och härliga sätt att tala om dessa viktiga ämnen fick ett ännu större genomslag med deras egen kulturella erfarenhet som bakgrund.

Bwana Risasi – Mr One Shot

– Jag har rest till Afrika! Så stod det på lappen som Helga Maria von Otter fann på köksbordet en kulen morgon i Östergötland i början på förra seklet. Han som hade rest och dessutom lämnat sina två barn var baron Erik von Otter. Rest till Kenya för att odla kaffe. Träffade, och blev kär i Karen Blixen men fick nobben. Så kom Första Världskriget och Erik tog värvning i The King’s Afrikan Rifles – ett brittiskt kompani. Han var en skicklig skytt (därav namnet Bwana Risasi) och fick utmärkelsen Military Cross för sin modiga insats vid Zugunatto bron i Tanzania där man stred mot tyskarna. I en bok om militärhistoria i Afrika står följande att läsa om Erik von Otter och slaget vid Zugunatto:

”For conspicuous gallantry in action. In face of heavy machine gun fire he carried a wounded man on his back across the open to cover. He then returned to his machine guns, and silenced one of the enemy’s guns which had caused many casualties.”

Efter kriget blev Erik utnämnd till administratör för det stora Turkana-distriktet. Där färdades han kors och tvärs under otroliga strapatser genom oländig terräng. Britterna hade misslyckats med att få turkana-folket att underordna sig kolonialmakten. Erik var den förste regeringsrepresentanten som kunde upprätta en någorlunda god relation med turkanahövdingarna.

Han hade sin bas i Lodwar, 22 mil från Loki. Ständiga malaria-anfall bröt till slut sönder de röda blodkropparna med mörk urin som följd. Erik dog i svartvattenfeber 1923, endas 34 år gammal. På hans grav i Lodwar, en kraftigt övervuxen, massiv stenhög, tronar ett gammalt, rustikt kors, tillverkat av en annan kenya-svensk, Robert Andersen, apple-Robert kallad. Robert Andersen var en av de första som odlade äpplen i Kenya!

På väg hem från Turkanasjön för två veckor sedan, där vi hade kopplat av för en dygn, fick vi tillfälle att stanna till vid von Otters grav i Lodwar.  Vi har ju läst hans dagboksanteckningar i boken: Som officer och storviltsjägare i Östra Afrika. Och visst kändes som en liten fläkt från svunna tider att stå vid graven till denne svensk som säkert fick betyda något för Turkana -området under sitt korta liv!

Birgitta försjunken i tankar vid Erik von Otters grav i Lodwar

TFMG – Turkana Men’s Farming Group

– Så många sysslolösa män här! Ja, det är en vanlig kommentar av förstagångsbesökare i Loki. Och kvinnorna, jo dom släpar och sliter för sin och familjens överlevnad! Hämtar ved, bär vatten, lagar mat, bygger hus, snyter snoriga ungar osv. osv.

För ett par år sedan träffade jag en man i Juba Syd Sudan som berättade om en odlingsmetod som man kallar ”Farming God’s Way” eller ”Foundations for Farming”. Metoden har bl.a. utvecklats i Zimbabwe av en f.d. storjordbrukare. Väl genomförd kan man få en jättebra skörd på en liten yta. Och det hela är mycket enkelt. Man hackar bara upp ett hål 6-8 cm djupt där utsädet läggs i jorden. Utsädet sås på strikt avstånd om 60×75 cm. Marken täcks ymnigt med löv och organiskt material. Man vattnar sparsamt, bara på plantan och så ser man till att hålla ogräs borta.

Jag fick då en idé. Tänk om man kunde få ett gäng turkana-män att börja odla enligt denna metod. Och tänk om dom sen kan lära andra osv. Vid seminariet berättade jag om min idé för männen och gav alla som ville ett litet häfte med instruktion om Foundations for Farming. Så gott som samtliga var entusiastiska och i lördags beredde vi en 6×6 meter stor plätt vid brunnen, grävde hålen i räta rader, la i getgödsel och lite konstgödsel och sådde majs. Sen på med löv och avfall.  Alla männen fick också utsäde med sig hem. Nu skall det bli spännande att se om det blir fler odlingsplättar i Loki och vad som kommer upp så småningom!

Mulching – marktäckning, en viktig detalj för en lyckad odling.

Solförmörkelse och ond rygg

Några av er kanske visste att det var solförmörkelse på gång över Afrika i söndags. Bara några mil söder om oss här i Loki var den total. Folk färdades långväga ifrån till Turkanasjön bl.a. Vi satt, Erik, Gunnar och några andra vänner, vid skolan mellan kl 4 och solnedgången på söndagseftermiddagen och tittade på detta fantastiska fenomen! Jag kan fortfarande minnas solförmörkelsen hemma i Gullänget sommaren 1954 då jag fick låna pappas svetskåpa för att titta på solen. Nu satt vi här i turkanaland 59 år senare med svetskåpa i handen för att observera denna unika händelse. En näst intill total förmörkelse med bara en liten tunn strimma av solen som en ring på ena sidan månen och ett dagsljus som dämpas kraftigt och ett landskap som får en helt annan färg. En helt obeskrivlig upplevelse.

Tyvärr fick jag inte dela denna erfarenhet med Birgitta. Hon har haft en allt mer tilltagande smärta i ryggen de senaste veckorna och i fredags blev hon tvungen att åka med vår MAF-skyttel till Nairobi. Nu har hon blivit undersökt, röntgad och får behandling för det som tros vara ett diskbråck. Vi hoppas och ber att hon skall bli helt återställd. Det har varit en jobbig tid för henne med allt arbete, besök osv. och samtidigt ha ont i ryggen. Våra vägar här uppe är ju inget för onda ryggar heller precis.

I kväll kommer Birgittas bror Kent med fru Chrissie och dotter Maria ut till Nairobi. Dom flyger tillsammans med Birgitta hit på måndag och det skall bli en härlig upplevelse att få dela Loki-livet med dem några dar. Både för dem och oss, tror vi.

Många hälsning och Every blessing!

KeA

Nya tomatplantor på gång i växthuset

Livlig aktivitet i sandlådan under rasterna – kolla han som gör en volt!

Erik Lindén och Gunnar funderar kring avloppet vid köket

Snickaren Martin och Evariste inspekterar kapbordet jag gjort till den lilla maskinsågen. Här skall skivor till skolbänkar och säten kapas till så småningom.

Läshunger – Evariste och Deborah hade med sig små skrifter på turkana för skolbarnen. Ngakiro Naajokak betyder ”De goda nyheterna”

Man tager vad man haver för att få det tätt!

Laståsnor inne i stan för proviantering

På väg till Turkanasjön vid ett av naturens under – termithuset!

Och så lite avkoppling – söndag vid poolen, Mattias Lindén och Erik Hällström